Female Artwork of Sweden

Maj 2009

I det här numret av FAOS-perspektiv presenterar vi en av våra stora realister genom tiderna – John Everett Millais.

En av de stora artonhundratalskonstnärerna. En av realisterna som satt stora avtryck i kulturarvet. En skicklig konstnär som hade förmågan att återge detaljer i sina målningar på ett enastående sätt. En stor förebild.

Text: Heidemarie Z Carnelid
Bilderna är alla hämtade från Internet.

Ophelia © John Everett Millais

Utanför mitt fönster blommar körsbärsträdet för fullt. Jag har satt mig ner för att skriva några rader om en av mina stora förebilder John Everett Millais. Bredvid mig står en kopp med rykande varmt te. Jag har satt på Abalone Dots på svag nivå allt för att komma i stämning. Ni får ha lite tålamod med mig då det är första gången jag skriver om en konstnär då vår kära skribent Heidi Zentio fått förhinder den här månaden. Hon återkommer snart…

John tillhör realisterna ihop med Gustave Courbet, George Grotz & Edward Hopper – alla får de mig att vilja utvecklas och bli ännu bättre i min konstart.

Det är det här FAOS-perspektiv är till för – att inspirera, ge mod och att vi vågar ta nya steg i den konstart vi utövar.

John Everett Millais föddes i Southampton, England 1829 av John William och Emily Mary Millais. Fadern kom från en välkänd familj i Jersey och hans mor Emily Mary Millais kom från en välmående sadelmakarfamilj i Southampton.

Emily Millais hade varit gift tidigare med en Enoch Hodgkinson, som hon fick två söner med. Genom giftermålet med John William Millais fick hon ytterligare tre barn. William Henry, John Everett & en dotter. William Henry blev en nära följeslagare till sin berömda lillebror John Everett hela sitt liv men var själv också en välkänd konstnär som målade akvareller.

John Everett växte upp i en lycklig familj som tidigt såg hans begåvning och hade mod att våga låta pojken utbilda sig. Familjen bodde först i Jersey, men flyttade 1838 till London, främst för att låta den begåvade men brådmogne John få den konstnärliga utbildning de ansåg vara rätt för sin son.

John Everett Millais - Självporträtt

Beväpnade med ett introduktionsbrev som de fått hjälp med besökte de Sir Martin Archer Shee, en känd porträttmålare och högt uppsatt i Kungliga akademin. Som ett resultat av detta möte blev John den yngste eleven någonsin vid Royal Academy of Schools under sommaren 1840 endast 11 år gammal.

Han blev känd vid Royal Academy of Schools som “The Child”, och hans talang orsakade stor avundsjuka bland studiekamraterna. Eftersom John var mycket tunn, extremt flexibel och fysiskt modig klarade han på olika sätt av den mobbning han utsattes för under sina år på skolan.

Vid skolan mötte han William Holman Hunt, som blev en livslång vän och Dante Gabriel Rossetti. Denna vänskap gjorde att dessa tre unga idealister bildade the Pre-Raphaelite Brotherhood. De höll till i Johns föräldrahem på Grower Street vid Bedford Square i London. John var den i särklass mest naturbegåvade av de tre. Hans tidiga målningar i Pre-Raphaelite-brödraskapets stil var otroligt välgjorda för en så ung konstnär.

Han producerade målningar som var så noggrant återgivna verkligheten att man häpnade över hans förmåga att fånga det han såg. Han hade en förmåga att återge detaljer, vilket innebar att det tog lång tid att måla varje konstverk. En långsam och mödosam process.

Under somrarna brukade han måla landskap. För att spara tid gjorde han inte klart dem med en gång utan ägnade vintern åt att måla dit detaljer i förgrunden och färdigställa målningarna. Varje tavla blev lika detaljrikt målad. Dessa målningar var också resultatet av ett stort antal och noga utformade skisser och ritningar som han sedan utgick ifrån.

Kristus i kammaren © John Everett Millais

Hans envishet och vilja att återge verkligheten på duk ledde många gånger till att han fick problem med ekonomin som resulterade i stora skulder. Trots detta la John ner mycket tid på att leta och hitta rätt rekvisita. Ett exempel på detta är när han betalar fyra pounds för klänningen som Ophelia bär på den berömda målningen. En mycket stor summa pengar på den tiden.

En av de första tavlor som John målade på Royal Academy of Schools var den berömda målningen ”Kristus i kammaren”. Tavlan föreställer den unge Jesus i rummet med sina föräldrar. Den togs emot med en förfäran och den unge John blev mycket kraftigt hånad av de mer etablerade konstnärerna.

En av dem som var hårdast i sin kritik var Charles Dickens som talade om Jesus som en ohygglig snedvriden och dubbelvikt pojke. Det är svårt för oss att förstå i dag varför detta arbete ansågs vara stötande, men skildring av Kristus i en vardagsmiljö och som en vanlig person betraktades av samtiden som mycket respektlöst.

De unga konstnärerna i det Pre-Raphaelitiska Brödraskapet kom att på många sätt göra uppror mot etablissemanget. När man uppmärksammade att de kallade sig för Pre-Raphaelister och att de inte höll med om att Raphael var den största konstnären genom tiderna blev det stort rabalder på skolan.

Som ett resultat av dessa attacker mot gruppen kontaktades John Ruskin, en av de främsta konstkritikerna, som uppmanades att gå in i debatten, vilket han gjorde genom att skriva ett brev åt de tre pojkarna till tidningen The Times.

Artikeln resulterade i att John mötte Ruskin – ett möte som ledde till en av den tidens mest skandalomsusade händelser – Ruskin var nämligen gift med den unga Euphemia Chalmers Grey. Hon kom från en skotsk familj som bodde i närheten av Perth. När John Everett mötte den vackra Euphemia blev han omedelbart kär och det visade sig att kärleken var besvarad. Detta skedde under en semester som Ruskin & hans hustru hade bjudit med John på till Skottland.

Enligt alla utsagor hade paret Ruskin inte fullbordat äktenskapet. Det är nästintill otroligt för oss idag att den unga hustrun inte hade en aning om att man i ett äktenskap också förväntades ha sexuell gemenskap med sin man. Men hon visste inte ens vad sex var.

Efter en bitter och ökänd skilsmässa kunde så John och den unga bruden gifta sig. De fick gemensamt 8 barn på kort tid.

Det är intressant att notera att fast att Ruskin blivit så offentligt förödmjukad fortsatte han att ge konstnärsgruppen det Pre-Raphaelitiska Brödraskapet generös kritik och stödde konstnärerna under hela sitt aktiva liv.

Äktenskapet mellan John och Euphemia visade sig vara en katalysator i utvecklingen av Johns konstnärsstil som han inledde i början av 1860-talet. John lär ha sagt att det inte längre var ekonomiskt möjligt för honom att tillbringa hela dagarna med att måla ett område “inte större än en fem-shilling”.

Hans målningar ändrar nu karaktär och får en bredare, lösare, mer spontan stil med starka inslag av känslor. Vilket var helt i linje med den allmänna smaken för den tiden. Konstkritiker genom åren anser detta vara ett sätt för John att bli mer populistisk och lättsåld. Denna kritik lever kvar än i dag.

John blev också en av de mest framgångsrika porträttmålarna av det viktorianska Storbritannien. Vissa av dessa porträtt är extremt välgjorda något som kritikerna är rörande överens om. Hans förmåga att återge personerna verklighetstroget fysiskt och få fram de karaktäriska dragen av de han målade av var enastående.

I målningen ”Twins” (Tvillingarna) som John målade 1876 där han porträtterar de identiskt lika döttrarna till en välbärgad industriägare, ser man hans förmåga att fånga de båda tvillingarnas olikheter. Kates självsäkerhet och beslutsamhet och Ediths mer inåtvända och mer nervösa läggning är enastående fantastiskt bra återgivet.

Porträttet av Tennyson som numera hänger på Lady Level Gallery är dramatiskt och kraftfullt och ses som ett av hans största mästerverk. Inget senare målat porträtt kommer upp i den nivån som dessa två.
Inte ens den berömda målningen av den döende Disraeli anses lika bra. Några av Johns målningar av barnporträtt anses till och med av många kritiker koka över av sentimentalt dravel.

Målningarna John gjorde mot slutet av sitt liv anses som bäst ha god klass. De är spontana, hans förmåga att lägga på färg med en krämigt strukturerad yta gav motiven liv och harmoni.

Reaktionen mot Johns konstnärskap efter hans död var kraftigt överdriven och generellt fördömande och anses inte motiverad med dagens måttstockar.

Hur var då personen John Everett Millais?

John var i mångt och mycket en skicklig hantverkare och var inte på något sätt intellektuell. Han var viktoriansk på många sätt – hjärtlig och var mycket intresserad av jakt, skytte och fiske.

Under hela sitt liv hade han barnasinnet kvar som en stor entusiastisk skolpojke. Han var en hängiven pappa, och hade ett särskilt hjärta gentemot sina döttrar. Han hade gåvan att inge förtroende och pålitlighet vilket gav honom en vänkrets som visade stor tillgivenhet och respekt.

John själv ansåg inte att han hade kompromissat i sitt yrkesutövande som konstnär. Senare i livet sa han “Jag kan ärligt säga att jag aldrig har medvetet målat en tavla utan att svettas och jobba hårt, och jag har alltid varit ärlig och hård mot mig själv och min omgivning”.

Under de senare åren i livet blev John påtagligt ekonomiskt framgångsrik, och tjänade mer än £ 30.000 om året. År 1878 flyttade familjen Millais in i ett stort hus vid Second Palace Gate i Kensington. Huset var designat och specialbyggt för familjens behov.

Mycket av den negativa kritik som riktades mot konstnären efter hans död tillkom som en följd av missnöjet med Johns framgång. Han lyckades bli rik på sin konst och han vågade visa det genom att bygga sitt speciella hus samt på andra sätt visa upp sin förmögenhet.

I början av 1890-talet började en över 40-årig framgångsrik period att nå sitt slut, något som John var plågsamt medveten om. Under 1892 drabbades John av något man trodde var influensa, men som visade sig vara strupcancer vilket var en följd av många års piprökning.

År 1895 gav John ett berömt tal på Royal Academy of Schools. Dock utan närvaro av dåvarande ordföranden för skolan, Leighton då denne vid den tiden var svårt sjuk. John var mycket hes och att hålla talet blev en stor prövning för honom. När Leighton dog i januari 1896, valdes den döende Millais till ordförande för Royal Academy of Schools i hans ställe. Hans tillstånd försämrades dock och i juli var han mycket sjuk.

Drottning Victoria kontaktade John och frågade om det fanns något hon kunde göra för honom. John besvarade då drottningen med att be henne att bjuda in hans fru Euphemia till slottet. Som en följd av skandalen när hon lämnade sin förra man Ruskin hade hon inte längre tillträde till hovet. John bad drottningen ge sin älskade hustru upprättelse vilket hon också fick.

John dog den 13 august 1896. Han efterträddes av Sir Edward Poynter som ordförande för Royal Academy of Schools.

John Everett Millais var en av de stora artonhundratals konstnärerna. En av realisterna som satt stora avtryck i kulturarvet. Hans konst inspirerar många och är en Storbritanniens stoltheter.







	Ansvarig utgivare: FAOS - Female Artwork Of Sweden Webb: www.faos.se E-Post: info@faos.se Nästa nummer ute den 7 juni. OBS försenat! p g a tekniska problem.